Sasse och Sara´s årliga drömresa

[sasse]

Sasse och Sara´s årliga drömresa

Dag 1: Allt var förberett. Nu skulle det endast packas. Vi hade packat det mesta kvällen innan för att vara helt klara. Vi hade dock en hel del att styra med innan vi kunde börja vår Eriksgata norrut genom Norden. Hästen skulle skötas om och huset skulle fixas. Allt gick som smort och vid 17 tiden var vi helt klara och satte oss i bilen. Första stoppet var familjens stuga i Dalarna. Detta var endast en resa på ca 30 mil men eftersom jag inte hade fått tillbaka mitt körkort sedan en olycklig incident ca 2 månader tidagare så var det Saras lott att köra. Allt gick helt planenligt tills vi började närma oss Björbo. Då började bilen hosta och hacka för att sedan stanna helt. Hmm. Tankmätaren visade 1/4 tank och färddatorn sade att vi skulle komma 20mil till. Vi har iof kört 60mil och den drar över 1liter milen på E85. Ut och in under huven. Ingen bensin i bränlesystemet. Som tur var är man rutinerad bilåkare och 10liters dunken med bensin kom fram. Påfyllning och vi var på rull igen. Vid 22tiden var vi framme vid stugan och allt packades upp. Det doftade underbart och ån var precis så underbar som den brukar vara sent på kvällen. Vi somnade skönt den natten.

Bild 1:Lite av packningen som skulle in i bilen.

Bild 2:Bensinstopp utanför Björbo. Glatt humör ändå.

Bild 3:Bissie kollar av ån vid stugan när vi kom fram.

Bild 4:10 meter utanför stugan. Behöver jag säga mer?

[sasse]

Dag 2: Vaknade tidigt. Gick inte att sova när det var en sådan underbar morgon. Sara sov dock som om hon vore drogad. Gick ut på altan och insöp alla dofter och ljud. Det är detta man jobbar för alla andra dagar. Att bara få vara fri och ledig och må bra. Kokade lite kaffe och plockade fram flugbindningsväskan. Ett gäng haröron behövdes inför fisket i dalälven. Kan säga att det var ganska underbart att kunna sitta och binda flugor på denna platsen. Passade även på att ta en morgonpromenad med Bissie genom björkskogen. Jag fullkomligt knockades av alla dofter. Morgonfuktig björkskog och en å doftar som himmelen måste göra.

När jag hade gjort mina promenader och äventyr var det dags att väcka Sara. Mer kaffe och frukost. Sedan blev det fiske i Västerdalälven. Började dagen med kastträning med enhands. Det räckte med 10minuter så var Sara självgående. Ingen fisk ville vara med men det var en underbar dag vid älven. Nästan helt stilla. Enda smolket i bägaren var dock lintrassel. Detta gissel måste vi få slut på. Jag förstår inte hur svårt det är att ta med skiten hem. På kvällen blev det lite god mat och dryck. Avslutade vid brasan med en kall alkoholfri öl och några fisketidningar. Ännu en underbar dag var slut.

Bild 1:Haröra i närbild.

Bild 2:Underbar flugbindningsplats.

Bild 3:Härlig björkskog.

Bild 4:Fin nacke i Västerdalälven.

Bild 5:Sara och Bissie fiskar av strömkanten.

Bild 6:Lintrassel som lämnats av tidigare fiskare. Blir så ledsen och arg.

Bild 7:Sara kollar nätet och mailen. Fränt att 3G funkar i Dalaskogen.

Bild 8:Öppen eld, facinerande som få andra saker. Jag kan sitta i timmar och titta in i elden.

[sasse]

Dag 3: I dag skulle det bli mer seriöst fiske. Vi skulle fiska av en lång sträcka och satsa på både id, abborre, gädda och harr. Allt annat var bonus.

Började morgonen med att ta en kaffe i soluppgången. Man kan inte ta in alla känslor när man sitter och njuter i de första solstrålarna.

Frukost och sedan bar det av till älven. Vi gick till en bra sträcka för harr. Vi fiskade av några fina ställen utan att känna något. Att fiska harr i dessa delar av Västerdalälven är inte det lättaste. Får man 1-2 harrar på en dag så är det bra. Jag drog på en ganska tung fisk på en nacke. Var helt säker på att det var en harr eller öring. Blev ganska förvånad när det dök upp en abborre.

På ett par ställen är det svårt att flugfiska. Bakvatten och stora stenar ställer till det. Sara tog några kast med spinnare och drog på något tung. Efter en hård och tuff drill kunde jag landa en mycket stor id. Vi vägde den tyvärr inte men jag skulle gissa på att den passerade mitt rekord som är 1,4kg. Sara var mycket glad över den fångsten. Dagen var dock långt ifrån slut. Ett par kast senare drog hon på en mycket fin abborre. Den kämpade mycket bra också.

Nu fick jag dra i handbromsen och se till att hon slutade spinnfiska. Jag kände mig hjälplös bakom henne. Hon storspelade och jag satt på läktaren och käkade korv.

Hon fortsatte dock att plocka fisk med flugspöt. Efter ett litet tag hade hon tagit sin första harr på enhandsspö och riktat harrfiske.

Jag fick nånga småharrar och en stäm!!??

Har aldrig fått en sådan förut. Rätt fränt att dra en sådan nu och på fluga. Sara firade detta med en liten hutt jäger.

Lite trötta och mycket nöjda åkte vi tillbaka till stugan. Nu skulle det grillas fisk till middag. Jag passade på och snorkla lite i ån medan glöden skulle infinna sig. Efter en stunds snorkling hittade jag en stor flodkräfta. Detta kanske inte ter sig så konstigt i era ögon men jag har inte sett en på över 15år här. Pesten kom för ca 15-16 år sedan och det har varit tomt sedan dess. Nu har tydligen pesten försvunnit och kräftorna klarar sig åter. Jag blev så glad att jag nästan grät en tår. Grät gjorde jag iaf när kräftan tackade mig genom att bita hål på mitt finger.

När vi senare på kvällen körde tillbaka farmor så passade vi på att passera vår bästa regnbågsfiskeå. Det vakade friskt så Sara och jag bestämde oss för att lösa kort och hämta grejorna. 30 minuter senare var vi vid ån. Det dröjde inte länge innan Sara hade fått sin första regnbåge på enhands och torrfluga. Detta var en helt ny upplevelse för henne och hon gillade det skarpt. Blir nog mer torrflugefiske för henne. Även jag lyckades få en fin regnbåge. Regnbågarna i denna ån är mycket vackra. Oftast har de hela fenor. De är ganska små men drar 10gånger värre än några andra regnbågar jag har drillat.

Sent den kvällen kom vi i säng och somnade snabbare än 2 klubbade sälar.

Bild 1:Underbar morgon, igen.

Bild 2:Förväntad harrdrill.

Bild 3:O Kristina, harren blev till abborre.

Bild 4:Sara drillar något tungt i bakvattnet.

Bild 5:Som visade sig vara en stor och fin id.

Bild 6:Bissie svalkar sig i Dalälven.

Bild 7:Sara med en mycket fin abborre.

Bild 8:Man kan inte tro att detta är andra dagen med enhandsspö!!!

Bild 9:Det dröjde inte länge innan Sara drog på en harr.

[sasse]

Bild 10:Fin harr.

Bild 11:Min första stäm någonsin.

Bild 12:Mycket nöjd Sara firar med jäger.

Bild 13:Stor grön larv på väg mot mat.

Bild 14:Min första flodkräfta i vårt vatten på ca 15 år.

Bild 15:Nyp i klorna har de iaf.

Bild 16:Glödstekt sill och abborre med färskpotatis, mumma för näbben.

Bild 17:Sara drillar regnbåge med ett 7" #3 spö och torrfluga.

Bild 18:Inge nöjd alls.

Bild 19:Jag drillar regnbåge.

Bild 20:Underbar fena och underbar rulle.

[sasse]

Dag 4:Denna dagen blev det lite sovmorgon. Jag börjde att röka fiskarna från gårdagen medan Sara snoozade i sängen. Sedan blev det spinnfiske med min kusin i Dalälven. Alla fick fisk. Även min kusin som inte hade fått fisk sedan 5-6 år tillbaka. Han drog på en fin gädda som kämpade väl. Sara fick ingen gädda men en fin abborre.

Senare den dagen blev det en kort tur till regnbågsån. Jag lyckades få en mycket vacker regnbåge som såg nästan helt vild ut. Mörk med en massa täta prickar.

Den fick bli sashimi senare på kvällen. Det smakade underbart. Sashimi och sushi är bland det bästa jag vet.

Bild 1:Nyrökta regnbågar.

Bild 2:Fackelblomster vid Dalälven.

Bild 3:Fin fångst.

Bild 4:En familj med fåglar som passerade stugan. Vet inte vad det är för några.

Bild 5:Otroligt vacker regnbåge.

Bild 6:Sashimi på regnbågen. Helt färsk och fräsch.

Bild 7: Inge nöjd alls.

[sasse]

Dag 5:Ännu en lugn och skön dag. Passade på och åka in till Vansbro och handla. Tog ett kort stopp och drog några kast vid ett kraftverk. Ingen fisk ville vara med. Sedan blev det middag med farmor. Hon gjorde sin specialare, kokt gädda med gräslökssås. Det är gott kan jag lova. Tror att Bissie gillade vilodagen också för hon låg utslagen på mattan hela dagen. Senare på kvällen testfiskade jag lite mer kräftor. Fick 5st direkt i buren. Och detta på dagen. Självklart fick de gå tillbaka. Om något år går det säker att fiska kräftor igen. Senare på kvällen packade vi bilen inför avresan.

Bild 1:Farmor och Sara styr i köket.

Bild 2:Kokt gädda.

Bild 3:Mycket trött Bissie vilar sig inför fortsättningen.

Bild 4:Närbild på en stor kräfta.

[sasse]

Dag 6: Resedag. Hur underbart det än är i Dalarna så är Nordnorge målet. Då måste man resa vidare. Sara, Bissie och jag tog en ordentligt rundtur på morgonen innan vi skulle åka. Allt var redan packat så det var bara att stuva in maten och åka.

Bissie låg och vaktade vid bilen för att vara säker på att inte bli glömd.

Vi hade bestämt oss för att bo ett par dagar vid Byske och testa laxfisket där. Det var en lite längre etapp än den första men med ett glatt humör och trevligt sällskap så rann milen på och vi var snart framme.

Bild 1:Ån nedanför stugan i morgonljuset.

Bild 2:Gäststugan.

Bild 3:Vattentröskeln uppe vid sjön.

Bild 4:Bissie vaktar bilen så vi inte kan åka utan henne.

Bild 5:Sara med glatt humör under bilkörningen.

Bild 6:Högakustenbron. Ett mycket imponerande bygge.

[sasse]

Dag 7:Byskefiske. Vi kom fram sent under gårdagen. Som vanligt kunde jag inte sova på morgonen. Gav mig upp samtidigt med solen. Allt är annorlunda tidigt på morgonen. Jag älskar att vandra och sitta själv i skogen och vid älven på morgonen. Senare vill jag gärna ha sällskap med frugan och hund mm men en stund för sig själv och rensa tankarna är underbart. Blev ingen fisk på morgonpasset men det hade jag inte räknat med. Efter frukost körde Sara och jag ett ganska hårt och långt pass. Solen gassade dock så det kändes inte optimalt för laxfiske. Älvens temp steg också oroväckande snabbt. Över 19c i vattnet vid lunch. När vi var nöjda så gick vi upp till stugan. Det är rätt underbart att ha gångavstånd till vattnet från stugan. Stugan som vi bodde i är handgjord av ägaren till Snickarsmedjan. Ett riktigt fint bygge som var helt underbart och bo i. Bra pris också.

Hela eftermiddagen gick åt till att sola och grilla. Skönt att ta det lugnt. Det är ju semester trots allt. Bissie var dock inte helt nöjd. Över 25c är inte hennes melodi.

Bild 1:Snickarsmedjan i Byske.

Bild 2:Mycket otäck gubbe utanför stugan.

Bild 3:Underbar väg ner till älven.

Bild 4:Första solstrålarna bryter igenom skogen.

Bild 5:Rådimman håller älven i sitt grepp.

Bild 6:Älvorna dansar över skogens dansgolv.

Bild 7:Sakta sakta stiger solen högre på himlen.

Bild 8:Saras drömutrustning som jag får låna ibland.

Bild 9:Vilken ska man köra på idag?

Bild 10:Bissie väntar ihärdigt på laxen.

[sasse]

Bild 11:Varmt, mycket varmt. Bissie kan inte hålla sig undan som vanligt utan måste vara med på bild.

Bild 12:På väg hem över bron.

Bild 13:Man ska även njuta under en fiskesemester. Whisky och en tidning i solen räcker långt.

Bild 14:Bissie gillar dock inte värmen. Försöker att söka skydd.

Bild 15:Närbild på en värmetrött Bissie.

Bild 16:Sara passade på och sola lite också på altanen.

Bild 17:Storstugan som vi bodde i. Henrik har själv snickrat ihop den.

[sasse]

Dag 8:Hårdsatsning. Jag gick upp tidigt som vanligt. Körde ett 2h pass på morgonen innan frukost. Inget resultat. Efter frukost gick vi ner och körde fram till lunch. Ingen utdelning då heller. Bissie hittade ett gäng med pinnar som var väldigt roliga och hon lekte länge med dem. Till lunch blev det lax. Dock inköpt... Smakade ändå riktigt bra. När vi åt kom det en åskskur som inte var av denna värld. Det var som om någon stod på taket och hällde en hink med vatten över oss. Som ett stort enda vattenfall. Efter 10 minuter slutade det. Vi hade tidigare fått en massa bra tips av en inhemsk fiskare. Vi hade tänkt att utforska en del av dem. Tyvärr var det ganska svårfiskade ställen och Sara trivdes inte alls bra. De såg dock riktigt heta ut. Vi åkte istället in till Byske och satsade på sträckan kring broarna. Det såg mycket hett ut och vi såg en hel del fisk där. Både turistlaxar men även ny fisk som kom över nackarna. Vi lyckades inte få upp någon men Sara tappade en fin fisk som slet sig. Vi hade iaf en underbar kväll och Byskefisket kändes mycket lyckat även om vi inte fick någon fisk på land.

Bild 1:Läcker skylt så man hittar in till Snickarsmedjan.

Bild 2:Bissie med en av sina pinnar hon lekte med.

Bild 3:Grymt åskregn. Det värsta jag har sett på länge.

Bild 4:Sara och Bissie tittar medans jag fiskar av Droppaforsen.

Bild 5:Fin fors i Byske.

Bild 6:Sara och Bissie fiskar av nacken under bron i Byske.

Bild 7:Byskelax.

Bild 8:Solnedgång i Byske.

[sasse]

Dag 9:Ännu en resedag. Resedagarna kan dock ändå vara trevliga. Vi skulle ta oss från Byske till Rovaniemi under dagen. Vi började med att packa det sista. Vid detta laget hade vi ganska bra snits på det. I och urlastning tog inte många minuter. Jag packade bilen medan Sara städade undan det värsta. Vid Happaranda hamn stannade vi och käkade sallad och vattenmelon. Detta på en bänk i solen. Var sugen på att bada men vi ville komma hyfast i tid till hotellet i Rovaniemi. Det skulle bli ganska skönt med dusch och ordentliga sängar efter 9 dagar i bil och i stuga utan rinnande vatten. Kl 18 var vi framme och kunde lasta ur lite mat och packning. Vi hittade rummet och packade in allt. Sedan blev det en lång promenad i staden. Ganska skönt och bara gå omkring och titta i lugn och ro. Vi somnade skönt i stora mjuka sängar, nyduschade och fräscha.

Bild 1:Nedpackning.

Bild 2:Mycket gullig huskatt.

Bild 3:Underbara blåklockor. Älskar dem.

Bild 4:Fetaostsallad i Happaranda.

Bild 5:Stilstudie i hur man filear en vattenmelon.

Bild 6:Stilstudie i hur man bäst attackerar en vattenmelon.

[sasse]

Dag 10:En till resedag. På morgonen blev vi väckta av brandlarmet. Tydligen var det bara något fel men lite orolig blev man trots allt. Rätt kul och se folk springa omkring i morgonrock i hallen. Skönt med hotellfrukost. Man står sig ett bra tag på dem. Det behövdes för det är 60 sega mil genom Finland som ska klaras av. Lite komakörning blir det. Då piggar lite bra musik och roliga skämt upp. I höjd med ingenstans började det regna ordentligt. Jag kom då på att boxen inte var fastsatt. Som tur var hittade vi en mack med tak så jag kunde skruva fast den. Hade jag inte kommit på detta så hade det blivit kortslutning och vår resa hade tagit slut. Vid 15 tiden var vi framme. Perfekt timing. Vi skrev upp oss på trekningen och packade snabbt ur bilen. Det är 10 kort som släpps på Sone 1 och det var över 20st som ville ha. Lyckan var med oss och både Sara och jag fick kort. Efter trekningen blev det desinficiering av kläderna och all utrustning. Sedan var vi redo att börja fiska. Sara tyckte att vi skulle börja vid hängbron. Eftersom vi hade haft bra fiske där förra året så höll jag med. Sara börjde en bit nedanför mig. På andra sidan stod en lokal tjej och fiskade. Efter några minuter hörde jag att Sara ropade till. Dock stod tjejen på andra sidan och skrek också. Jag var säker på att de satt ihop så jag tog det ganska lugnt. Tjejen fortsatte och skrika och Sara backade nervöst uppåt. Jag vevade in och gick ner. Jag försökte förklara för Sara att ta det lugnt men tjejen på andra sidan fortsatte att ropa som om hon hade eld i rumpan. Fisken hoppade mitt i älven och vi såg att den var riktigt stor. Långt mycket större än Saras PB på 2kg. Jag skulle gissa på 8-9kg. Fisken började sakta gå uppåt och tjejen på andra sidan fortsatte att skrika att Sara skulle springa uppåt. Tanken var bra men tyvärr är det en stor bro i vägen. Jag försökte få Sara att sluta lyssna på henne och ta det lugnt. När vi precis skulle få kontroll på situationen så släppte fisken. Krokarna var rätade. Troligtvis satt kroken långt ute i näbben och när den gick uppströms så vreds krokarna loss. Sara var deppig en stund. Inte direkt över att hon tappde laxen utan att hon blev så påverkad över ropen. Jag tröstade henne och sade att det finns många fler laxar i elva och att vi hade många dagar på oss. Vi fiskade ett par vändor till innan vi gav upp och gick och lade oss. Vi hade en lång resa i kroppen och det kändes.

Bild 1:Skämt och skoj i bilen piggar upp under en lång resa.

Bild 2:Ett spärrskaft hade varit bättre men allt går bara men ger sig f-n på det.

Bild 3:Mycket nära kortslutning. Elektronik och vatten hör inte ihop.

Bild 4:Desinficiering av utrustningen inför fisket.

Bild 5:Laddad inför fisket i Stabburselva.

Bild 6:Sara drillar storlax.

Bild 7:Uppgiven Sara efter tappad storlax. Bara att ta nya tag.

[sasse]

Dag 11:Regn och åter regn. Som vanligt kunde jag inte sova. Drog på mig fiskekläderna och gick ner till elven. Fiskade av en fin nacke nedanför E6 bron. Tog inte många minuter innan jag drog på en stark fisk. Den hoppade ganska snart och jag såg att den inte var stor. Den kämpade dock grymt bra och hade jag inte sett den så skulle jag tro att den var mångdubbelt större. Laxen gjorde ett hårt utras och tog många meter lina. Döm av min förvåning när den hoppar uppströms mig. Nu var goda råd dyra. Jag sprang snabbt ner och ut i forsen följde linan och kunde lirka fram den mellan några stenar. Som tur var satt fisken bra och jag kunde pressa in den. 2kg+ helt nystigen Stabburslax. Helt underbart. Att en 2kg´s lax kan skänka en sådan glädje. Bissie var mycket nöjd över att äntligen få smaka laxblod. Jag blodade av den och sedan gick vi upp till stugan och väckte Sara. Efter en stadig frukost tänkte vi utforska Sone 2. Regnet hade dock gjort så att elva steg oroväckande snabbt. Mellan regnskurarna så kom myggen. Stundtals var det stora mängder mygg. Vi nötte dock på utan något som helst resultat. Vi lyckades däremot bli helt genomblöta. När vi väl gick tillbaka till stugan så ökade bara regnet. Det var grymt skönt att ta av sig allt och hänga det på tork i stugan. Bissie och Sara slockande i sängen medan jag gjorde iordning all utrustning. Sedan gick även jag och lade mig och sov middag. När vi vaknade var hela campingen som en enda stor sjö, vatten överallt. Himlen klarnade dock upp och vattnet rann undan. Vi fick fiska långt uppe på kanterna där vi i vanliga fall brukade sitta och fika. På kvällen blev en av laxfiléerna grillade och den andra rökt. Dessa blev sedan 2 underbara middagar.

Bild 1:Första Stabburslaxen 2008. Helt perfekt i färg och form.

Bild 2:Bissie var överlycklig att få laxblod igen.

Bild 3:På väg till nya äventyr.

Bild 4:Mygg fanns det gott om.

Bild 5:Sara fiskar av en het sträcka i högvattnet.

Bild 6:Jag och Bissie tar en paus efter en promenad.

Bild 7:Bissie kollar laxvak i regnet.

Bild 8:Glad Sara trots regnet.

Bild 9:Bild på vårt stora kök.

Bild 10:Torkrum och vardagsrum.

Bild 11:Tur att det var glipor i golvet så att vattnet rann undan.

Bild 12:Bissie och Sara slockade efter en lång fisketur i regnet.

[sasse]

Bild 13:Vattennivån utanför stugan.

Bild 14:Sjöskor.

Bild 15:Full frys är ett bra tecken. Speciellt om laxarna inte är frusna.

Bild 16:He he. En bild säger mer än 3 arga kommentarer.

Bild 17:Sara laddar Stingern.

Bild 18:Bissie spanar på Sara.

Bild 19:Em silver borde funka här också.

Bild 20:Bissie är glad att det slutade och regna.

Bild 21:Färsk lax, finns det något bättre?

[sasse]

Dag 12: Mycket som ska hinnas med. Denna dagen börjar på natten. Innan vi gick och lade oss så sprang vi på 2 trevliga Norrmän som vi hade träffat tidigare. De hade bägge fått lax. Gard hade lyckats att få sin första lax någonsin och han var extremt glad. Sara och jag blev bjudna på after lax och det var svårt att säga nej. Efter många timmars snack och dryck så kom vi i säng. Morgonen efter ångrade jag de där sista glasen. Kraftigt skallebank och illamående gjorde uppgången till en pina. Med lumpenmantrat i huvudet " Drick upp och stå upp" pressade jag mig att äta frukost och komma igång. Än en gång lovade jag mig själv att aldrig dricka så här mycket. Varje gång går det dock längre mellan gångerna så det hjälper väl lite. Livet är för kort för att ligga bakfull. Eftersom vädret var bra så gjorde vi ett försök på flundra mm. Det gick inget vidare men naturen är underbar. Långa stränder med höga berg bakom oss. Efter någon timmes havsfiske bestämde vi oss för att kolla Sone 3. Detta var perfekt för att driva iväg bakisjäklarna. Över 10km vandring i fjällterräng. Jag kan lova att det var värt varje steg när vi väl kom fram. En storslagen miljö som tyärr inte går att återskapa. Det måste upplevas. Jag kan inte ens försöka sätta ord på det, bilder får försöka berätta.

Senare på kvällen var det dags för laxfiske igen. Vi körde av den beprövade hängbropoolen. Efter en stund fick Sara på en fin lax som tog flugan i ett stort plask. Denna gången var det enbart vi två så allt var lugnt och skönt. Fisken gjorde några långrusningar men mestadels gick den och stångade mitt ute i elven. Sara drillade lugnt och metodiskt. Hon njöt av varje sekund och det var en helt annan Sara denna gång jämfört med första drillen. Efter en bra stund började jag inse att detta kanske skulle gå hela vägen. Sara satte hårdare press på fisken och försökte få in den. Fortfarande hade den inte visat sig. När den var ett par meter ut stannade den. Plötsligt gjorde den ett hopp och satte av i en snabb rusning nedåt. Efter 30-40 meter ökade Sara trycket för att försöka få stopp på laxen innan nacken. Nere på nacken gjorde den ett högt hopp och när den sedan satte av över nacken sprätte spöt till. Allt kändes tomt. Sara fick en tom blick och jag svor och hoppade. Jag förbannade mig själv att jag inte kontrollerade skjutlinan efter att jag var fast i botten med den. När vi vevade in var det en ordentlig knäck på skjutlinan och efter det var den upptrasad och avsliten. Sara åkte ner och hämtade andra spöt medan jag gick och letade längs älven och kollade om den försökte simma under bron. Många timmar senare gav jag upp. Både lax och flytklumpen var förlorad. Men men, bara att ta nya tag och köra på. Jag kan lova att det var svårt att få hem Sara den kvällen. Både Bissie och jag slockade vid elven innan Sara gav upp den natten/morgonen.

Bild 1:Mycket glad Gard med sin första lax på fluga.

Bild 2:Glad Thomas med en fin grils från Stabburselva.

Bild 3:Sara vadar längs kusten i fjorden.

Bild 4:Sara och Bissie vid kanten.

Bild 5:Berget mot Lakselv.

Bild 6:Berget mot Stabbursdalen.

Bild 7:På väg mot Fossekulpen.

Bild 8:Biflöde till Stabburselva. "Hyfsat" klart vatten.

Bild 9:Helt betagen av miljön. Man står bara som ett fån och njuter.

Bild 10:Renstaket i raka linjer.

Bild 11:Nu är det nära.

[sasse]

Bild 12:En bit ovanför Fossekulpen.

Bild 13:Kung Karls spira. Första gången vi ser den.

Bild 14:Fjällbjörkar.

Bild 15:Öppna ytor omringade av fjällbjörkar.

Bild 16:Glesa bestånd av fjällbjörk.

Bild 17:Halvdöd martall. Så länge det finns liv finns det hopp.

Bild 18:Mer välvuxen tallskog i dalen.

Bild 19:Död ved.

[sasse]

Bild 20:Storlaxen har tagit flugan.

Bild 21:Hård press för att försöka att hålla kvar laxen i poolen.

Bild 22:Mycket uppgiven Sara. Blåslagen näve och avsliten skjutlina blev resultatet.

Bild 23:Renskalle.

Bild 24:Underbar vy över Stabbursdalen.

Bild 25:Brasan skänker värme och ny glöd i laxsjälen.

Bild 26:Kanske är det denna som ska bärga storlaxen.

Bild 27:Jag hade inte samma glöd som Sara.

[sasse]

Dag 13: Storlaxdrill. Kort i Sone 1 idag med. Sara och jag bestämde oss för att köra hängbron. Stor fisk rörde sig längs hela älven och vid hängbron brukar de kunna stanna till en stund.

Sara började först i poolen och jag gick efter. Ett gäng snorungar gjorde dock sitt bästa för att störa oss. Skrek och höll på och bråkade. Som grädde på moset börjde de kasta sten på oss och ut i vattnet. Efter lite hårda ord och utskällningar så lugnade de ner sig. Sara tappade lusten fullständigt och vevade upp. Jag tog några kast till. När jag har fiskat klart brukar jag alltid ta ett kast med klumpen ute. Denna gången tog jag ett kast till med halva klumpen ute. Precis efter att flugan landade så tog en stor lax flugan i ytan med ett stort plask. Sara och jag bara gapade. Kort efter ställde den sig ett par meter ut. Den vägrade att flytta på sig. Jag gick upp och ner för att försöka få den att flytta på sig. Jag trodde en stund att det satt fast men när jag vadade ut så flyttade den sig 10meter nedströms. Efter 20 minuter så hade det inte hänt mer än att den hade flyttat sig 50meter nedströms där den tog. Jag satte då ännu mera press på fisken för att försöka flytta på den och få den att röra på sig och bli trött. Då ville den inte alls vara med. Sakta och bestämt börjde den simma nedströms. Som tur var gick det ganska långsamt så jag kunde följa med. Det var inte en fotbollsplan direkt. Täta videsnår och stora träd. På vissa ställen var det mycket djupt också så det inte gick att följa efter i vattnet. Efter sju sorger och åtta bedrövelser var den nere i slutet av poolen. Där blir det ett ganska stort lugnvatten som är perfekt att landa fisken i. Jag satte hårdare press på fisken. Sakta sakta fick jag in den närmare kanten. Den visade dock inga tendenser på att vilja lägga sig på sidan. När vi hade den inne vid kanten så vände den och satte fart rakt mot nacken. Jag bromsade så mycket det gick men den bara ångade på. Jag slog i näven ordentligt och då insåg jag att detta är på väg att gå åt h-vette. Jag tog sats och hoppade ut i älven och simmade/sprang över till ön. Som tur var bottnade jag hyfsat och genom att paddla med ena armen och kryssa snett nedåt så klarade jag forsen. När jag väl kom upp på ön var jag helt slut. På ren vilja sprang jag vidare. Sakta men säkert fick jag in all backing och skjutlinan. Laxen stannade till mellan forsarna men där stannade den inte länge. Den gjorde en sista rusning ner till nästa pool som är en stor spinnfiskepool, det är ett stort bakvatten. Där tog det inte lång stund innan jag kunde stranda den. Jag tog priesten och avslutade resan för laxen. Jag tackade elven för att den gav mig ett minne för livet. När jag skulle lossa kroken så släppte den mycket lätt. Minsta lilla ryck och den hade släppt. Jag satt länge och beundrade laxen och hämtade andan. Nu var det bara att bära den tillbaka till Sara, en nätt sträcka på nästan 1km. Trött och sliten kom jag fram. Vi tog några kort innan vi gick ner till campingen. Laxen var tung men jag slet gärna för att bära hem den. Hemma mätte vi den till 107cm och 10,3kg. Hade jag tappat den så hade jag trott att den vägde långt över 15kg. Detta var den mest hårdkämpande lax jag någonsin känt.

Efter detta kan jag lova att jag var nöjd. Nytt PB på fluga och en otroligt fight. Detta kan jag leva länge på.

Bild 1:Hängbropoolen. Laxen passerade böjen och gick nedanför forsen längst nere i böjen.

Bild 2:Precis efter att laxen har huggit. Försöker sätta press på den från sidan.

Bild 3:Här tror jag att det ska bli en kort men intensiv drill.

Bild 4:Så här "långt" ute från mig höll den sig mestadels.

Bild 5:Nu jäklar ska du bli trött. 15fotarn fick jobba.

Bild 6:20 minuter har passerat.

Bild 7:Nu bestämde den sig för att flytta sig nedåt.

Bild 8:Lätt o följa efter.

Bild 9:Gissa om jag önskade att jag fick den på andra sidan...

[sasse]

Bild 12:Hoppas jag bottnar.

Bild 13:Videsnår är härligt.

Bild 14:Äntligen öppen yta. Här går det kanske att få in den.

Bild 15:Nix, h-vette. Fisken bestämmer sig för att gå över nacken.

Bild 16:Jäklar, bara att springa.

Bild 17:Hoppas jag orkar över. Högvatten och hård ström.

Bild 18:Kan gå, kan gå.

Bild 19:Ja, fast mark.

Bild 20:Staaannnnnna.

Bild 21:Bara att följa efter.

[sasse]

Bild 22:Sista bilden innan jag försvinner ut ur bild.

Bild 23:Precis efter att jag kom fram till Sara. Helt slut.

Bild 24:Bissie var nöjd som vanligt.

Bild 25:Bred och fet. Kan inte förstå att den "bara" vägde 10,3kg.

Bild 26:Lång väg hem men man går med lätta steg.

Bild 27:Laxblod är så gott.

Bild 28:Garnskadad och forsskadad men underbar iaf.

Bild 29:Blåslagen näve. En vecka senare så hade jag fortfarande värk i näven.

[sasse]

Dag 14: Laxfiske på fjället. I dag var det dags att försöka sig på fiske i Fossekulpen. Fossekulpen ligger långt uppe i elven. För att ta sig dit så måste man först åka bil i 7kilometer och sedan gå 5 kilometer. 5 kilometer vandring låter kanske inte mycket men tänk på att laxfiskare är ganska bekväma och ganska lata. Helst ska man kunna krypa till poolen. Finns en orsak till varför en bra home pool säljer. För att få fiska i Sone 3/Fossekulpen så måste man först ha tur med trekningen. Det säljs endast 5 kort till Sone 3 och det var Sara, jag, Thomas och Gard som tänkte fiska. MAO skulle det vara svårt att få ihop detta äventyr om det fanns många på trekningen. Dagen innan var det 15st som ville ha något av dessa 5 kort så vi höll tummarna. Kl 15:30 var det trekning och döm av vår förvåning då det inte dök upp några fler. Stort jubel och tjo. Snabbt löste vi kort och drog iväg. Allt var packat och klart så vi svängde förbi Lakselv och köpte lite extra proviant ifall fisken inte skulle samarbeta. Efter en mycket studsig färd på en av de uslaste grusvägar jag åkt på var vi framme vid parkeringen. Nu väntade 5kilometer på appostlahästarna. Jag hade 20kg+ packning så jag bävade lite. Men tanken på alla laxar som stod och väntade på oss gjorde färden lite lättare. Även det att vi var och rekade dagen innan gjorde turen lättare. Om man vet vad som väntar och vad man har att se fram emot gör färden lite lättare. Efter 1 timme var vi framme. Poolen kokade av fisk och vi var helt själva på vår sida. Vi hade ett par motfiskare med de var på väg och packa ihop. Jag satte ihop flugspöna. Jag kunde inte hålla mig utan tog ett par kast från en sten i mysbyxor och t-shirt. Efter 2-3 kast sög det på en lax. Vi trodde inte det var sant. Tyvärr ville den inte följa med hela vägen upp utan gjorde ett long distance release. Synd då den hade varit perfekt till grillen. Vi satte på oss kläderna och lade upp strategin.

Thomas började en bit upp och Sara började vid nacken. Gard och jag började på avbytarbänken. Vi två satt och tittade på alla laxar som visade sig. Fascinerade av detta skådespel hörde vi knappt Saras rop. Hon hade dragit på en lax i det första kastet. Helt otroligt. Laxen gjorde 2 rusningar ner på nacken men Sara lyckades hålla den kvar i poolen. Tur det för forsen nedanför är både lång och svår. Efter chockstarten höll sig laxen ganska lugn. Sara drillade lugnt och metodiskt. Pga högt vattnet så fick Sara drilla bland buskarna medans jag stod i vattnet och dirigerade henne. Thomas och Gard stod uppe bredvid och hejade på. Efter en stund så var laxen redo att landas. Sara backade längre upp på slänten medan jag försökte få tag på laxen. På andra försöket lyckade jag få tag på laxen och greppade den i spoolen. Sara bara skrek. Äntligen fick hon upp sin drömlax. Över 5kg och helt perfekt i färg och form. Efter att vi blodat av laxen och hängde upp den så svävade Sara omkring som i ett rus. Jag har sällan sett henne så glad. Vi trodde att detta var starten på ett drömfiske utan dess like. Tyvärr hände det inte mycket mer. Trots den kopiösa mängden lax som hela tiden rullade upp för nacken så bet de inte. De visade sig inte ens intresserade av flugorna. Efter ett par timmar grillade vi korv. Vi hade tänkt att grilla lax men eftersom Saras lax var den enda som var på land och hon vaktade den med näbbar och klor så fick det bli korv. Efter ett par timmar till stod jag i vattnet. Jag fiskade med en ganska tjock fluga på dubbelkrok med svart vinge för att försöka ge en tydlig siluett mot kvällshimlen. Efter ett par kast blev det en plog bakom flugan. Jag ökade takten på flugan genom att dra hem linan. Plogen ökade farten ännu mer. Jag stannade flugan och då small fisken på. En lax på 2kg hade tagit flugan. Efter en kort men kul drill kunde vi landa en perfekt middagsfisk. Jag rensade och filéade fisken. Mestadels av laxen blev grillsidor men ett par bitar blev sashimi. Färsk sashimi som avnjöts vid älven i gott sällskap, det är nog bland det bästa som finns.

Efter detta hände det inte mycket. Vi nötte på och testade lite andra ställen. Thomas tappade en fin fisk som han hade stått och nött på länge. Han drillade den en stund och den gjorde några ordentliga plask innan den klev av.

Efter 12h började vi alla bli trötta och bestämde oss för att vandra tillbaka. Färden tillbaka blev minst lika tung som dit fast denna gången fick jag äran att bära Saras lax också. 5,5kg till i packningen. Det gjorde dock inget, när jag blev trött tittade jag på Sara och när jag såg hennes leende så kändes inte ryggsäcken tung.

Trots att Fossekulpen inte visade sig i sitt bästa humör så var vi ändå mycket nöjda. Helt överväldigade av naturen och miljön och glada över Saras fångst. Nästa år vet vi när och vart de står och då ska Sara klara 10kg gränsen.

Bild 1:Gard med packningen innan avfärd

Bild 2:Gard visar att han är med i matchen. Undertecknad hade vattenflaskor med kranvatten med sig...

Bild 3:På väg mot de stora vidderna.

Bild 4:Drill i mysbyxor och Edgereklam.

Bild 5:Sara drillar hårt för att hålla fisken kvar i poolen.

Bild 6:Direkt efter landningen. En lättad Sara på knä.

Bild 7:Helt perfekt i färg och form och utan skador.

[sasse]

Bild 8:Närbild.

Bild 9:Glad och lättad Sara.

Bild 10:Kaffe piggar upp.

Bild 11:Sashimi och grillfiléer.

Bild 12:Mer kaffe.

Bild 13:Underbar pool med underbar bakgrund.

Bild 14:Laxdrill.

Bild 15:Inge nöjd.

Bild 16:Konstig Norrman.

[sasse]

Bild 17:Väntan på lax kan bli lång.

Bild 18:Så detta var det som nöp på ute i hårdvattnet.

Bild 19:Laxhopp.

Bild 20:Laxfisket suger musten ur en.

[sasse]

Dag 15: Mycket vandring, lite fiske.

Denna dagen fick endast Thomas och Sara kort i Sone 1. Sara, Gard, Bissie och jag skulle testa mittdelen av Sone 2. Lokalingarna hade haft bra fiske så vi hoppades kunna lura någon lax. Det är en bra bit att vandra men vi hade mycket att snacka om så färden gick snabbt. Väl framme märkte Sara att hennes sko inte ville vara med. Den har strulat lite tidigare och vi hade nödlagat den men nu sade den stopp. Hela sulan lossnade. Inte mycket mer att göra än att försöka ta sig hem. Gard och jag var dock sugna på att fiska mer. Vi hade sett på kartan att det fanns nångra sjöar ett par kilometer uppe på fjället. Vi slängde i oss lite mat och bytte ut laxspöna och laxflugorna mot småspöna och röding- och öringflugor.

För att göra en lång historia kort så blev det mycket vandring och lite fiske. Tror vi gick över en mil denna kväll. Första sjön vi kom fram till var alldeles för grund. Den var full med småöringar. Andra sjön var stor och djup men det blåste lite och det var kallt så inget kläckte. Denna sjön kan hålla mycket och stor fisk. Blir och testa den fler gånger. Vi hade en mycket trevlig kväll och motion och frisk luft fick vi iaf.

På morgonen fixade vi ett par låneskor åt Sara. Tyvärr var skorna 2 storlekar för stora så promenaden på dagen blev tung för henne. Bättre än inget dock. Vi fortsatte att fiska av mittendelen av Sone 2 men utan resultat. Ganska konstigt att gå helt bom då det var mycket fisk som rörde på sig och många andra som fick fisk. Men det är det härliga med laxfiske. Det är inte lätt och det är inte rättvist.

Denna dagen tror jag vi gick över 2 mil och fiskade väldigt lite. Man måste dock göra sådana dagar om man ska lära sig och utforska nya vatten. I morgon är det en ny dag med nya möjligheter.

Bild 1:Sara fiskar av mittendelen av Sone 2.

Bild 2:Närbild av Gard.

Bild 3:Normal temperatur i vattnet och älven.

Bild 4:Mycket onöjd Sara.

Bild 5:Ev storöring/röding vatten.

Bild 6:Hjortron.

Bild 7:Sara på väg mot nya äventyr.

Bild 8:Varje småstig finns på GPS´n i telefonen. Snacka om att världen utvecklas.

Bild 9:Bissie letar efter älven.

Bild 10:Trött Sara i alldeles för stora skor.

Bild 11:Utsikt över älven.

[sasse]

Dag 16/17: Slutspurt i Stabburselva.

Sovmorgon/sovmiddag. Tydligen behövde kroppen lite extra sömn innan man orkade fiska. Sara fick sparka igång mig innan jag kom upp. Eftersom Sara hade haft kort i Sone 1 dagen innan så kunde hon inte fiska ihop med mig om jag lyckades få kort i sone 1. Hon bestämde sig då för att ta hand om mig och låta mig fiska i slutspurten. Hon var fortfarande helt salig efter sin fina lax i fossekulpen så hon sade att hon kunde vila sig och städa och köra första passet hem i morgon. Jag utnämnde henne på stört till dagens fru för denna uppoffring. Vid lottningen gick det bra som vanligt och jag fick kort i Sone 1. Jag började vid hängbron. Inte helt otippat men det har funkat bra innan. Dagen strategi var att gå en vända med "normala" kast som i 9/10 är för långa och en vända med korta kast, dvs enbart klumpen ute. Efter ett par vändor högg det på kort lina. Trodde det var en mindre fisk så jag tog den ganska hårt. När vi fick in den så såg vi att det var en riktigt skaplig fisk. Jag backade upp på strandbrinken och försökte pressa upp den på kanten. Precis när den skulle kana upp på land sprätte spöt tillbaka. Flugan flög långt upp i skogen och jag gjorde en kullerbytta bakåt. Fisken rullade och studsade vid kanten och jag var säker på att fisken var förlorad. Då hoppar Sara i utan vadarbyxor eller stövlar och skyfflar upp fisken på stranden. Fisken far upp på land och jag får tag på den. Vilken fru. Blöt upp till knäna och blöta armar men fisken kom upp. Tror inte det är många fruar som skulle offra sig på detta sättet men Sara gjorde det. Kändes bra att få en fin fisk så här på sista dagen. Det var dock många timmar kvar på fiskedygnet. Vi fiskade på tills solen började gå ner innan det blev för kallt för Sara. Nöjda och glada gick vi och lade oss. Efter en timme vakande jag. Elven skrek efter mig. Försökte att somna om men det gick inte. Jag smög upp och gick ner till elven. Fiskade av några nackar utan resultat. Nere på en blanknacke tapade jag en fin fisk. Längre ner på blankvattnet fick jag en fin havsöring. Kändes som lite plåster på såren för den tappade fisken. Första havsöringen från Stabburs. Kändes riktigt bra. Fortsatte längre ner mot mynningen. Vid ett hårdvatten fick jag ett hårt hugg. Fisken visade sig snabbt och jag såg att det var en grils. Jag satte hård press på den. Den höll dock i mycket bra. och först efter en bra stund kunde jag landa den. 3 fiskar på samma kort kändes helt overkligt. Vilket avslut. Vilken resa. Jag vandrade längs älven och bara njöt. Solen steg och dimmorna lättade. Känslorna var blandade. Underbart att vi hade haft en helt otrolig resa och ledsen att det var sista dagen. Vi räknar dock med att vara här snart igen. Ett år går fort och alla bilder hjälper till att fördriva den långa och mörka vintern. Snart står man där vid nacken och ser laxarna hoppa. Sara och jag kommer nog att fiska lax i resten av våra liv.

Nu hade jag 1h att sova innan vi skulle gå upp och packa allt och åka 80 mil till Luleå och ta in på Scandic. Som tur var skulle Sara köra den första sträckan så jag kunde sova några timmar i bilen.

Bild 1:Slutkörd efter lång vandring på fjället.

Bild 2:Fin orkidé.

Bild 3:Hård rusning.

Bild 4:Hård press för att trötta ut fisken snabbt.

Bild 5:5,1kg. Tyvärr hade även denna varit i nät innan.

Bild 6:Kanske lite för hård press.

Bild 7:Mycket nöjd.

Bild 8:Mynningsområdet på Stabburselva.

Bild 9:Elven vid campingen.

Bild 10:Nästan midnattssol.